Direktlänk till inlägg 23 november 2012
Jo det är väl så? att jag är med med Mio och mer currlande? mot honom. Bär upp honom kramar honom om han slår sig bara lite o vill ha lite styrka från mig. Om Alicia hade gjort samma och slatt sig och jag hört att det inte var farligt. Hade jag sagt.
Upp igen! det var inte så farligt upp med dig och fortsätt lek (med snäll röst.)
Och hon hade rest sig och borstat av sig det onda som inte var så farligt och fortsatt.
Men när Mio slår sig så lite så väntar jag bara på att han ska tappa andan och bli blå och falla ihop och få spasmer.Därför är jag mer med honom. Därför vill jag inte att han ska bara bli lite ledsen. Han ska inte bli ledsen alls! För det är otäkt! Tänk er själva att ha ett barn man måste skaka till att börja andas igen! de där små secnderna är hemska!
och nej jag tycker inte om att lämna bort honom för jag litar inte nå någon annan va det gäller Mio.
Alicia litar jag på! Mio litar jag inte på alls. Han är deardevil själv och med förmåga att tappa andan när det går fel.
och ja vi höll på att få honom lite för tidigt också..mycket förtidigt! och jag vet att Alicia också kom förtidigt men hon var precis över det farliga. Mio var mitt i. och ändå föddes han i v37 vilket var senare än Alicias v 34. Jo men de har satt käppar i hans mamma!!
Eftersom det är så här är jag väldigt nervös över när han sover länge. då kommer räddslan över att han inte finns längre. som idag. uch! och blärk! varför måste man vara så harrig!