Direktlänk till inlägg 25 februari 2013
Barnen var sugna på lite frukt (enligt Alicia) och fick en halva clementin att mumsa på. De gick in på sitt rum och skulle sätta sig i myshörnan. Hör Mio låta lite lite konstigt och jupp.. Han hade satt i halsen. Jo det har ju hänt för. Så la honom på benen och vinkla honom ner.. Banka lite och lyssnade hur han reagerade. Nej den ville inre ut. Efter att den normala tiden för att få ut maten från Mio hade gått. Ropade jag på David som lunkade till rummet och fattade nog inte riktigt att han skulle ha sprungit dit!! Iaf väl frame i dörren (David) så sa jag nog till honom att ringa efter ambulans. Mio var lite smått blå, ja lite överallt om kroppen. I detta läge tappade jag nog förståndet lite och började "brutalt" slå och trycka lite överallt på honom. Vid ett tillfälle sa D att jag skulle hålla honom upp och ner och skaka honom. Stackars min plutt!!!! Efter att bankat och tryckt på honom överallt så åter gick vi till start position. Och äntligen damp clementin biten ut! Såg ut dom en dum snigel! Plutt grät hysteriskt och jag började nog andas igen. Mio fick luft imellanåt. Eftersom han skrek. Men det var väldigt dovt. Ett konstigt ljud av skrik.
Alicia blev så klart också rädd och satt och snyftade i son säng och David var nog också lite chokad då han knappt kommer ihåg vad de sa. Men ambulansen behövde inte köra hit.
Det tog 5mi. För Mio att få tillbaka sin vanliga färg igen. Röd,blå,grå och normal vit Mio färg. Inga menn och direkt efter clementinen var ute ville han ha mer.. Det fick han men de bitarna var noggrant hackade i små små pytte bitar. Nästan så att vi går tillbaka till bara puré till honom!!! <3 min älskade plutt! Du skrämde livet ur oss idag och vi återhämtar oss fortfarande.