Direktlänk till inlägg 9 januari 2012
Förundras över vad föräldrar oroar sig för ibland. Eller är det så att jag redan har oroat mig klart på dessa punkter? Eller är det så att jag vet att ingen vuxen vill sova i en barnvagn, eller i sina föräldras säng när de blir stora?
Visst är det jobbigt när man står mitt i allt.Ens älskade bebis vill inte sova...försöker med allt..hen somnar och man lägger försiktigt ner bebben i spjälsängen...innan de nuddat madrassen eller kudden börjar det komma gnyende missnöjda förtvivlande små pip ut ur munnen på din älskling som man nu undrar varför den egentligen finns!! Vad har jag försatt mig i! Ögonen fladdrar till, tårarna bränner..SLUTA SKRIKA! SOV UNGE!!! Tittar ner på bebben.Hen sover...samma sak igen. Äntligen efter timmar av bebiförtvivlan somnar älsklingen och man går och lägger sig..men vad nu? är det ett gnäll? ett missnöje? tro inte att man somnar om i sin djupa sömn när man blivigt mor..nej här sover man som katten..ständigt ett vakande sovande öra öppet för minsta lilla ljud från spjälsängen...
På dagen. liten somnar så underbart i barnvagnen.Sover så sött..oo vad jag älskar dig mitt hjärta! slumrar en stund.välbehövt
Tänk nu att det finns de som har tvillingar...relatera
till at det kansek inte ens blir sömn på dagen..alla barn är olika!
Pratar nu bara om ett fall..inte om barn som inte vill sova någon stans...men om det är så enkelt att barnet faktiskr sover underbart i sin vagn...kanske man ska låta den göra det i några dagar innan man försäker igen...om man nu är på gränsen till sinnesförstånd! Det är ingen hund man ska tränna och tränna...Det är en människa.